Sen sist har jag hunnit med att åka ner till Bergsjö och rida Arlequin och gjort ett försök till att rida Moro i mörkret och kylan igår kväll. Vi börjar med turen ned till min favorit kille.Kristina glömde tiden på jobbet och missade tåget så jag åkte neröver vid halv 7. Tyvärr ville lille herrn inte kliva på transporten så dt blev lite senare än vanligt. Jag hade med en talbok "Underbar och älskad av alla" av Martina Haag så det gjorde inte mig något att sitta i bilen och vänta. jag red hela passet själv. Han var sig inte riktigt lik den här gången. Spänd i ryggen och stel inte alls så fin som sist. Men jag kämpade på och efter ett tag började han slappna av och släppa till. När jag skulle galoppera gjorde han ngt ovanligt, han sparkade bakut :) Nu var det så att Kristina hade varit ute och galopperat ordentligt några dagar tidigare så han hade nog fått rejäl träningsvärk. han är ju så känslig också så det var nog rätt jobbigt för honom att känna sig stel. Galoppen kändes i allafall riktigt bra, men han blev snabbt trött. när vi skulle lasta ville han inte åka hem heller, men vi tog det lugnt så efter en stund gick det bra. Var hemma vid 11 tiden men eftersom jag var ledig dan efter så gjorde det ingenting. Igår hade jag lovar rida Moro. Hade en hel del att göra under dagen så det hann bli mörkt innan jag kom till stallet. moro hängde glatt med in i stallet. Tänkte släppa in honom i boxen så han kunde tugga på lite hö och kissa innan vi skulle ut, men det ville han inte. han var sugen på att göra något på en gång så han ville stå på gången :) Eftersom det var så mörkt så tänkte jag att vi skulle promenera till ridstadion och att jag kunde rida i paddocken där det finns belysning. Han gick snällt ifrån gården, men var väldigt pigg (har inte ridits på ett tag). vi tränade på start och stopp men han blir lätt kaxig när han fått vila. det gick hyfsat i allafall. När vi kom fram mötte vi en ponny med liten ryttare och stor pannlampa. Inte bra. Moro började hoppa och studsa som en galning. För han går det ju bra som har broddar, värre för mig.När vi jom fram till paddocken var lyset inte tänt och det började myllra ut en massa ponnysar från stallet. Vilket gjorde att jag stod där med en stor häst som bockande for omkring mig och jag insåg att jag aldrig skulle ta mig upp utan pall.Bestämde mig att gå tillbaks hem och släppa honom i paddocken istället så han fick busa av sig. På vägen hem arbetade jag honom vid handen och han gick i fin form och slappnade av ordentligt. Tills vi var halvvägs hemma då han tvärstannade och spanade omkring sig. Det kom en bil bakom men han brukar ju inte bry  så jag blev rätt fundersam. Då ser jag dom två stora älgarna som springer över vägen i mörkret framför oss. Moro var verkligen jätteduktig, han har ju kunnat skena iväg med mig hängande efter. Men icke, han spanade lite till och sen gick vi vidare. Till stallet och tog av sadeln slog på lyset i vår lilla paddock. Släppte honom och han fick trava runt, han ser verkligen jättefin ut. Efter en stund blir han less och när jag manar på honom reser han sig på bakbenen och kaxar. Men skam den som ger sig. Jag sprang med honom och mot slutet tog han galopp också och frustade. Tror han behövde busa av sig lite.Jag kunde stå och pussa honom på mulen och gosa. Han verkade glad och det var jag med :) Hade tänkt rida honom idag på  morgonen, men det var minus 24 grader. Min näsa klarar inte av sån temperatur.

Sist men inte minst ALLA måste gå in och titta på dom vackra hästarna på www.horsespre.com . Kolla på Sport, champagnefärgade lusitanohingstar. Amazing ;)